Som jag skrev i tidigare inlägg så var det dags för utvecklingssamtal på Emilias nya skola i morse (kl 8).
Det tog nästan en timme (pga lite datastrul) och gick i princip ut på att Emilia skulle sätta upp sina mål (betygsmål) för ht och för 9an, och fylla i strategier hon ska ha för att uppnå de.

Då Emilia är en väldigt ambitiös tjej, så var det lägsta betyget hon satte för denna termin D och det högsta såklart A. Och för nian blev det flera A och det lägsta var då C. Och hennes personliga handledare (PH)/basgruppslärare (BG) var verkligen inne på hennes linje och gav henne många strategier och var väldigt pedagogisk.
Som ex i Engelska har hon satt mål A nu på ht och även A i nian och då blev strategierna följande:
fortsätta läsa engelsk text.
slå upp ord man inte förstår.
fortsätta titta på film med engelskt tal utan svensk text.
varje gång jag pratar med pappa ska jag bara prata engelska ett tag.

Och i hemkunskap har hon som mål att få B nu och B i nian och då är strategierna följande:
laga mat en gång i veckan.
annars duka och eller diska.
ansvarar helt och hållet själv för städning på mitt rum.
hjälpa till med tvätten minst en gång i månaden.
(Ovan gillade jag ;))

Sen var det även strategier som att gå seminarier och föreläsningar. Känns typ som hon börjat högskolan nu eller nåt o.O .

Det kändes i alla fall riktigt bra, och även jag ser fram emot kommande 4 år ;)

 I dag var en riktigt hektisk dag.
Kom ju in senare till jobbet då jag var på Emilias utvecklingssamtal.
Hann jobba ett par timmar, sen var det dags att luncha på Fatburen. För idag var det ju äntligen dags att träffa underbara Maria och hennes sötnos Cesar (som nästan hade hunnit bli 7 veckor). Han var så liten (under 5 kg) och så underbart söt. När jag lyfte upp honom så drog han upp benen helt som en riktig liten groda. Man bli bra barnsjuk när man träffar såna sötnosar ;)

Jag blev kvar ett par timmar (det var ju även jobbrelaterad hjälp så ;)), och jag fick sitta och gosa med underbara Cesar nästan hela tiden

Maria fick även presenterna vi fixat åt henne (eller till Cesar ;)) från några av oss arbetskollegor som varit med och lagt pengar.
Anna hade fixat bebiskläderna (som var såå söta, med body, byxa, dreggellapp, och en hatt ;)) och jag hade fixat lite handpysslat (virkad filt, namntavla, häfte (mitt första år) och ett kort).

Maria var så rörd och tackade flera gånger för de fina sakerna (fick även meddelande på Fb sen av henne, fina Maria <3). Även Marie var riktigt impad på hur jag hann med med tre barn, o att det var så fint.
Det är såna reaktioner som gör att jag brinner för just handgjorda saker ;)

När jag kom tillbaka till jobbet så hann jag jobba en del, telefon ringde om vartannat och så var fina Sofia på besök och sa hej . Så kul att se henne ;))

Väl hemma var det dags att äta, och sen tvättstugan. Emilia ville lära sig tvättstugan så hon följde med och hjälpte till. I tvättstugan träffade jag Tommy, som är pappa till några som jag var barnvakt för när jag var liten. Han bor ju på den här gården sen ett tag tillbaka (barnen är vuxna o har flyttat hemifrån ;)).
Han skulle i alla fall kasta en onepiece som hans yngre barn använt bara ett par gånger och undrade om jag ville ha den till James , självklart. Riktigt mys för han ;))

På kvällen var jag helt slut och huvudvärken var ett faktum :(

Satt och diskuterade betyg och mål med Emilia nu på kvällen. Anledningen till det var för att vi har utvecklingssamtal med Emilias (bg lärare = basgruppslärare)/handledare imorgon, och ska då sätta upp hennes mål för nian i betyg i alla ämnen samt hennes mål för denna termin.

Det var riktigt roligt, då hon verkligen visade vilken otrolig ambitiös vilja hon hade. Hon vill i princip gå ut nian med bara A och B i betyg.

Sen när vi satt och diskutera så sänkte hon kraven på sig själv lite grann, men hon vägrade sätta ett enda E för denna termin och hon vägrade även sätta lägre betyg än C för nian.

Så det ska bli riktigt intressant och se hur diskussionen blir i morgon ;)

Nu sova lite, natti natt

Nu gör jag som alla andra och filosoferar och tänker på vart tiden tar vägen?

I torsdags började min stora tjej 6:an, och ska börja jobba med kurser, seminarier, loggbok, steg i grundämnen osv. Hon ska planera sitt lärande delvis själv, och har även hemstudiedagar. Hon reser till och från skolan med bussen varje morgon och eftermiddag (20-30 min enkel väg). Ja vad mer behöver jag säga?

Sen mellersta , grabben, han började ettan idag. Inget märkvärdigt tyckte han. Ska börja ha en mentor, ha olika lektioner i olika klassrum. Börja hålla reda på tider osv.

Sen lilla tjejen, hon bytte avdelning idag. Från småbarnsavdelning till mellanbarnsavdelning. Hon är så otroligt klok, och pratar mer än värsta pratkvarnen. Är inne i en extrem varför period, där hon frågar varför om exakt allt. Om man inte frågar så får man inget veta eller? ;)

De är för underbart fina mina stora fina barn <3 vart tog mina bebisar vägen ? <3

 Och det blev en sån där jobbig måndagsmorgon  

Igår var jag duktig och förberedde kläder till både mig och Caroline (skulle ju lämna henne på dagis på morgonen), förberedde för lunch och frukost att ta med, förberedde kaffebryggaren, diska flaskan mm mm ja allt jag kunde komma på att förbereda för att det skulle bli en så lugn morgon som möjligt.

Klev upp vid halv sex, och Caroline sov fortfarande så jag kunde göra mig iordning i lugn o ro. Fixa vällingen och väckte Caroline (alla andra sov så det var tyst o lugnt). Gav Caroline all uppmärksamhet och tog det lugnt, tänkte att jag får komma lite sent bara jag tar det lugnt. Vid fem i halv sju var vi redo och gå (vi brukar behöva gå vid kvart över sex om jag ska hinna till normal tid, men men ingen stress ;))

Det är nu helvetet började.

Hade lastat mina grejer på vagnen och Caroline satt i. Vi hinner utanför porten och några meter till, sen håller vagnen på och fälla ihop sig, med Caroline i!! Ta ur Caroline, bort med väskor o grejer, då ser jag att det är en skruv som lossnat från ena fästet. Skynda in med allt för att se om jag hitta skruven men det gjorde jag inte.

PLAN B vi måste cykla upp (för att gå ta alldeles för lång tid med Caroline, och bära är inte att tala om med min muskelvärk denna morgon).

Krånglar fram cykeln från balkongen och märker INGEN LUFT I BAKDÄCKET    *gahhh, jag är färdig att ge upp*.

Leta fram pumpen och pumpar snabbt i luft i däcket. Sen försöka krångla sig iväg. Ute i porten sätter jag på Caroline cykelhjälmen och hon tokskriker (jag råkade klämma henne under hackan   ). Tröstar och tar ett djupt andetag, inte stressa inte stressa. Krångla på allt på cykeln, och ryggan på magen (kan ju inte ha den på ryggen då Caroline sitter bakom mig). Nu önskar jag igen att jag skaffat mig en cykelkorg istället för att behöva ha väskan, påse och matlådepåsen dinglandes och samtidigt försöka styra med en rygga på magen (ni kan ju tänka er hur det såg ut   )

Aja vi kom fram till slut och det gick faktiskt förvånansvärt bra o lämna, och jag tog det faktiskt fortfarande lugnt och pratade med dagispersonalen och meddelade att hon slutat med napp osv osv.

Nu började jag känna mig lite stressad, men tänkte direkt, jag är redan sen så det hjälper inte om jag stressar upp mig. In på pressbyrån och laddar på mitt busskort och kommer då på att jag har reskassa kvar på samma kort. Går därför fram till spärren, en tjej står framför och segar med kronor, och mitt tåg går snart. Kommer fram och pratar med tjejen i spärren, som säger att de aktiverar mitt 30 dagars kort så ska reskassan vara kvar sen. När jag sen ska gå igenom spärren så funkar det inte. De dubbelkollar och säger att det ska funka men släpper igenom mig manuellt.

Springer nerför trappen för att hinna på tåget och dörrarna stänger precis framför mig. Det var för smalt för att jag skulle tränga mig in, och jag vågade inte stoppa in armen *suck, bara vänta på nästa*   

Nu är jag färdig och gråta och vill inte veta vart denna dag ska sluta, men jag tar mig in till jobbet i alla fall (45 min sen). På vägen in kommer oron, vad händer när jag kommer fram? Vi ska ju byta kontor o jag vet att de har stängt av internet i de gamla lokalerna. Vem ska jag få o hjälpa mig flytta över mina grejer??? osv.

Kommer fram med oron i magen, öppnar dörren o ser att mitt gamla rum är tomt. Efter min jobbiga morgon tänkte jag direkt "jaha undrar hur inkastat det är på nya kontoret, och vilket rum är det då???" Gick in till de nya lokalerna och tänkte jag går och sätter på kaffe o sen letar jag upp vart de ställt mina saker. När jag kommer in i det nya tänkbara "köket" så är det inte klart där och ingen kaffebryggare är på plats *suck*. Går då tillbaka till de gamla lokalerna (som alltså bara är vägg i vägg ), där var kaffebryggaren kvar, så jag sätter på kaffe.

Sen går jag och letar efter mitt rum och fick en sån otroligt glad överraskning, ett eget rum, allt var jättefint iordningsställt, allt var inkopplat (bara docka i datorn så var det klar). Sån otroligt härlig känsla och allt mitt dåliga morgon humör försvann och jag skämdes för att jag varit så negativ   . Det var ju ändå Leffen och Patrick som fixat med allt, och de är det ju ordning på, de är ju pyssliga och om sig o kring sig o så. Men det var bara så skönt att slippa ta tag i det också denna skitmorgon ;)).

Sen flöt allt på under dagen, och på vägen hem pumpade jag däcken på cykeln vid sån där luftpumpstation. Visserligen välte cykeln då, men försökte hålla humöret uppe ändå.

Tänkte ta en motionsrunda på cykeln innan jag skulle hem men det var svart på himlen och hade precis åskat o så så jag hoppade över det.

Ja det var lite om min första arbetsdag efter semestern, jag hoppas morgondagen blir bättre ;))

Är ett faktum. Imorgon är det dags för arbete igen :(

Vi har inte gjort så mycket de senaste dagarna mer än tränat och slappat, och det känns himla skönt då nu startar vardagen.

Aja, time for bed om jag ska klara av att kliva upp senast halv sex i morgon