I går kom vi äntligen iväg på den efterlängtade överrasknings båtresan.   

Bengt o Nina smet ju iväg och gifte sig för ett år sen i Las Vegas. Ända sen dess har det gjorts tappra försök att fixa en svensexa och en möhippa för de, men det är alltid någon som varit sjuk eller så har det kommit något annat i vägen. Så då blev det en Ålands resa som blev lite överraskning för de, där Ninni hållt i trådarna.

Bengt och Nina visste nämligen bara att de skulle åka med Ninni och Jonas. Men jag, Nevill, Eva och Robban skulle överraska de ombord.
Det var även första gången (på 12 år) som jag och Nevill skulle vara borta ett dygn från barnen tillsammans .    

Vi hade bestämt med mamma att hon skulle vara barnvakt åt våra små. Hon kom vid halv ett igår, så vi skulle hinna prata lite och gå igenom allt, sen att vi var sena med allt så det blev lite mer kaos än vad som var tanken. Men vi hann visa det som var viktigt (med Carolines mediciner), resten kan ju Lia om inte annat ;)

Vid halv fyra var vi tvungna att börja bege oss, då vi först skulle hämta upp Eva och Robban och så ville vi ju försöka vara där till senast halv fem.

Vi tog bilen in (då vi tänkte handla lite öl i alla fall, och det är skönt att komma hem fort sen), och fick snurra runt en del i Slussen innan vi till slut kom fram till stora parkeringshuset vid Slussen. Fick ganska bra parkering, och noterade nr på parkeringen (så vi inte skulle leta ihjäl oss dagen efter, för den rosa bilen som vi parkerade bredvid skulle kanske inte stå där dagen efter ;))

Tog oss till båten och incheckningen gick riktigt smidigt (dock så fick de skriva ut alla biljetter, så vi var tvungna att smsa till Ninni vilken kassa de skulle hämta biljetterna).
Än så länge flöt allt på, och det bådade gott för att vi skulle hinna ta oss ombord före de ;))

Och det lyckades vi med, för vi fick gå ombord direkt (det var nämligen förinsläpp vilket vi inte visste då), vilken lycka!!! Tills vi kom ombord och märkte att det var avstängt till hytterna fram till ca 17.30 för städning. Paniken började växa lite.

Vi gick in till en av barerna ombord och tog varsin öl, yummi vad gott det var ;)

Ca tjugo över 5 gick vi till trapporna för att vänta på att få komma till hytterna, i hopp om att de skulle släppa in något tidigare, för att vi säkert skulle hinna till hytten innan Bengt o Nina klev på, men sån tur skulle vi inte ha.

klockan blev halv, 3 min över halv, 5 min över halv, och nervositeten växte sig högre och högre. Vi fick hålla span mot ingången för att vara beredda och springa och gömma oss, för trapporna var ju precis där man går ombord.

6 min över halv ser vi hur de öppnar för trapporna och lyckan var stor. skulle vi lyckas ???

(Det vi inte tänkte på var ju att de inte klev på fler just då, för de hade stoppat insläppet ett tag, så vi var rätt safe ;))

Vi skyndade oss till hytten, och väl innanför kändes det riktigt bra. Vi hade lyckats!!! YIPPI!!!!

Strax innan 18, knacka det på hytten och det var Ninni, vi skulle samla ihop oss för att knacka på hos Bengt och Nina. Sagt och gjort (Bengt o Nina och Ninni och Jonas hade sina rum på ena sidan om hissarna/trapperna och vi och Eva o Robban hade våra rum på andra sidan).

I alla fall, vi knackade på hos Bengt o Nina, och när Nina öppnade så hade hon verkligen en betalbar min (som vi alla missade att ta kort på), och man såg att de blev riktigt överraskade. YIPPI, vi hade Verkligen lyckats!!!!

Vi skålade i lite champagne och de fick fina piff o puff nallar, med hakklappar med namnen på (de gifte sig nämligen utklädda till piff o puff )

Sen var det dags att bege oss till Buffén. Riktigt gottigt fanns det att välja på, och mycket åt man (även om jag faktiskt hopp över räkor med skal den här ggn och tog färdigskalade räkor (fusk, jag vet ;))), men allra bäst var ju trots allt dessertbordet, så det blev en hel sånt smarrigt  

En liten bild av en del av det vi åt och drack på båten ;)

Efter buffen tog vi oss till hytten en sväng. Hade verkligen en otroligt fin hytt, och till viss del kändes det nästan lite tråkigt att man inte skulle vara där mer än vad det blev

Sen började partajandet, det blev irish coffee fast med fireball i, drinkar, öl (grabbarna drack mer whiskey o fireball).

Det blev en humor på riktigt låg nivå, och jag skratta så mycket så än idag känns det i magen ;))

Det blev ingen karaoke dock (då varvet var fullt efter bara 5-10min), men det blev desto mer dansande.

Nevill fick även ta fram sin feminina sida vid några tillfällen   

Telefonen fick lite fnatt när vi kom över på finskt vatten, först blev det operatör FI AMT sen Sonera och sen på morgonen var det ALCOM

Vid 3-tiden (finsk tid visade det sig dagen efter) så gav jag och Nevill upp och begav oss till hytten, och kom väl i säng vid halv 4 (finsk tid).

Sov väldigt dåligt (som jag alltid gör när jag druckit och ännu värre när jag sover borta). Jag och Nevill sov i en koj först, men när jag mådde lite sisådär (japp jag kräktes av tröttheten o alkoholen på natten ) och Nevill fick ryckningar i ryggen, så hoppade jag över till andra kojen.

Vaknade helt vid vad jag trodde var 9-9.30 svenskt tid (vilket visade sig sen vara 8-8.30), och gick iväg och fixade kaffe o cola och mackor till oss och tog ner till hytten

YUMMI, Kaffe.

När vi gjort oss iordning bestämde vi oss att ta oss till taxfreen (då vi trodde kl var närmare halv elva). När vi kommer till taxfreen så är den stängd, och det står att de öppnar 10. Går därför till fiket (där vi träffade Eva och Robban) och jag tog en kaffe och Nevill macka till.   

Sen blev det lite shopping i Tax-freen, lite godis till barnen och handdukar (som var väldigt behövligt och billiga) till ungarna (legohandduk till James, Barbiehandduk till Caroline och Emilia fick en lite större lila handduk), och så lite öl ;))

(Tack mamma för födelsedagspresenten, som gjorde att vi kunde shoppa lite och även åka på denna resa   )

Efter taxfree shoppingen, så tog vi oss till hytten igen.
Jag och Nevill fick verkligen mycket egen tid, med massa mys och kärlek   

Vi umgicks ju självklart en hel del med de andra, och det blev en del god dricka (som öl och drinkar) även denna dag (förutom för Nevill som skulle köra bil). Men betydligt lugnare och slappare.

Bland annat var vi med i en musiktävling, som gick ut på frågor som förknippades med musik eller artister, som man skrev svaren på en lapp och lämnade in. Ett tag senare hade de rättat svaren och det chockande var att Robban vann första priset. En kryssning inkl buffe till honom och Eva. Sååå kul, en i vårat gäng 

GRATTIS ROBBAN ÄN EN GÅNG !!! Det förtjänar ni.

Vi alla hoppade över karaoken även denna dag, och gick och käka lunch uppe på soldäck    istället.

Hamburgare med pommes och öl såklart (vatten för Nevill).

Efter detta gick vi om varandra lite, ibland var vi i hytten och vila och vi satt även och umgicks med de andra.

Vid kvart i 4 var vi åter i Stockholm, och vi gick mot hytten och gjorde klart det sista.

Gick sen ut till hissarna, där vi samlades allihopa. Där stod vi ett tag, och väntade på att allt skulle lugna ner sig lite, så vi hade möjlighet att ens komma ner med hissen och ut utan att bli klämda ;)

När vi kom ut så kramades vi alla hej då, och sen var det dags för mig och Nevill att bege oss till bilen. Var inte så svårt att hitta, och vi behövde inte ens komma ihåg numret ;) Även fast rosa bilen inte stod kvar ;)

Det tog lite tid att komma hem, då det var lite bilkaos i stan, men det gick hyffsat smidigt ändå.

När vi kom hem så åt barnen mat, och strax efter var det dags för Emilia att ta sig till sin simning (Nevill körde henne dit). Och jag och mamma fick prata lite.

Nevill kom hem en stund emellan (alltså innan han skulle hämta Emilia igen) och jag fick även chansen att följa mamma till tåget. Lika jobbigt som alltid att säga hej då till mamma, åhhh vad jag önskade hon bodde närmre.

När Emilia kom hem från simningen fick barnen det vi köpt till de och alla var helt överlyckliga för handdukarna, och de låååånga tuggummina ;) Typ lika långa som Caroline

En helt fantastisk helg, kort och gott.

Än en gång TACK SÅ JÄTTEMYCKET MAMMA, utan dig hade vi inte kommit iväg på denna resa   

 Och det blev en sån där jobbig måndagsmorgon  

Igår var jag duktig och förberedde kläder till både mig och Caroline (skulle ju lämna henne på dagis på morgonen), förberedde för lunch och frukost att ta med, förberedde kaffebryggaren, diska flaskan mm mm ja allt jag kunde komma på att förbereda för att det skulle bli en så lugn morgon som möjligt.

Klev upp vid halv sex, och Caroline sov fortfarande så jag kunde göra mig iordning i lugn o ro. Fixa vällingen och väckte Caroline (alla andra sov så det var tyst o lugnt). Gav Caroline all uppmärksamhet och tog det lugnt, tänkte att jag får komma lite sent bara jag tar det lugnt. Vid fem i halv sju var vi redo och gå (vi brukar behöva gå vid kvart över sex om jag ska hinna till normal tid, men men ingen stress ;))

Det är nu helvetet började.

Hade lastat mina grejer på vagnen och Caroline satt i. Vi hinner utanför porten och några meter till, sen håller vagnen på och fälla ihop sig, med Caroline i!! Ta ur Caroline, bort med väskor o grejer, då ser jag att det är en skruv som lossnat från ena fästet. Skynda in med allt för att se om jag hitta skruven men det gjorde jag inte.

PLAN B vi måste cykla upp (för att gå ta alldeles för lång tid med Caroline, och bära är inte att tala om med min muskelvärk denna morgon).

Krånglar fram cykeln från balkongen och märker INGEN LUFT I BAKDÄCKET    *gahhh, jag är färdig att ge upp*.

Leta fram pumpen och pumpar snabbt i luft i däcket. Sen försöka krångla sig iväg. Ute i porten sätter jag på Caroline cykelhjälmen och hon tokskriker (jag råkade klämma henne under hackan   ). Tröstar och tar ett djupt andetag, inte stressa inte stressa. Krångla på allt på cykeln, och ryggan på magen (kan ju inte ha den på ryggen då Caroline sitter bakom mig). Nu önskar jag igen att jag skaffat mig en cykelkorg istället för att behöva ha väskan, påse och matlådepåsen dinglandes och samtidigt försöka styra med en rygga på magen (ni kan ju tänka er hur det såg ut   )

Aja vi kom fram till slut och det gick faktiskt förvånansvärt bra o lämna, och jag tog det faktiskt fortfarande lugnt och pratade med dagispersonalen och meddelade att hon slutat med napp osv osv.

Nu började jag känna mig lite stressad, men tänkte direkt, jag är redan sen så det hjälper inte om jag stressar upp mig. In på pressbyrån och laddar på mitt busskort och kommer då på att jag har reskassa kvar på samma kort. Går därför fram till spärren, en tjej står framför och segar med kronor, och mitt tåg går snart. Kommer fram och pratar med tjejen i spärren, som säger att de aktiverar mitt 30 dagars kort så ska reskassan vara kvar sen. När jag sen ska gå igenom spärren så funkar det inte. De dubbelkollar och säger att det ska funka men släpper igenom mig manuellt.

Springer nerför trappen för att hinna på tåget och dörrarna stänger precis framför mig. Det var för smalt för att jag skulle tränga mig in, och jag vågade inte stoppa in armen *suck, bara vänta på nästa*   

Nu är jag färdig och gråta och vill inte veta vart denna dag ska sluta, men jag tar mig in till jobbet i alla fall (45 min sen). På vägen in kommer oron, vad händer när jag kommer fram? Vi ska ju byta kontor o jag vet att de har stängt av internet i de gamla lokalerna. Vem ska jag få o hjälpa mig flytta över mina grejer??? osv.

Kommer fram med oron i magen, öppnar dörren o ser att mitt gamla rum är tomt. Efter min jobbiga morgon tänkte jag direkt "jaha undrar hur inkastat det är på nya kontoret, och vilket rum är det då???" Gick in till de nya lokalerna och tänkte jag går och sätter på kaffe o sen letar jag upp vart de ställt mina saker. När jag kommer in i det nya tänkbara "köket" så är det inte klart där och ingen kaffebryggare är på plats *suck*. Går då tillbaka till de gamla lokalerna (som alltså bara är vägg i vägg ), där var kaffebryggaren kvar, så jag sätter på kaffe.

Sen går jag och letar efter mitt rum och fick en sån otroligt glad överraskning, ett eget rum, allt var jättefint iordningsställt, allt var inkopplat (bara docka i datorn så var det klar). Sån otroligt härlig känsla och allt mitt dåliga morgon humör försvann och jag skämdes för att jag varit så negativ   . Det var ju ändå Leffen och Patrick som fixat med allt, och de är det ju ordning på, de är ju pyssliga och om sig o kring sig o så. Men det var bara så skönt att slippa ta tag i det också denna skitmorgon ;)).

Sen flöt allt på under dagen, och på vägen hem pumpade jag däcken på cykeln vid sån där luftpumpstation. Visserligen välte cykeln då, men försökte hålla humöret uppe ändå.

Tänkte ta en motionsrunda på cykeln innan jag skulle hem men det var svart på himlen och hade precis åskat o så så jag hoppade över det.

Ja det var lite om min första arbetsdag efter semestern, jag hoppas morgondagen blir bättre ;))

Är ett faktum. Imorgon är det dags för arbete igen :(

Vi har inte gjort så mycket de senaste dagarna mer än tränat och slappat, och det känns himla skönt då nu startar vardagen.

Aja, time for bed om jag ska klara av att kliva upp senast halv sex i morgon

Så var det dags igen, men denna gång blev det inte milen utan 7 km, men det är inte fy skam.
Taktade på 6,6-7,1 km/h (förutom vid 3 km där det där förbaskade rödlyset förstör för mig, hatar rödlysen när man är ute och PW.

It's time to get back on track, efter en slapp och svullo semester ;)

Sista semesterdagen inleddes därför med en Powerwalk, och bara för att bränna lite extra så satsade jag på milen !!! Sen att jag kom lite vilse, och det blev 1,2 mil *ooops*

Tanken var att jag skulle gå mot vegabaren när jag kommit förbi maxi (för er som hittar i Haninge ;)) men när jag kom fram till T-korsningen så såg jag bara bilväg mot vänster så då svängde jag höger mot norrby/söderby istället och gick runt i Söderby (vilket blev en sträcka på 2-3 km) och kom ut vid maxi igen.

När jag väl kom till macken vid sjukhuset så hade jag gått 1 mil redan :O

Jag kan säga att sista 4 km var olidliga, ville bara lägga mig ner. Och inget vatten hade jag med mig heller :( (men jag tog igen det och drack en liter när jag kom hem ;))

Aja nu är det gjort och jag kan känna mig stolt ;) och nu har träningen satt igång ;) men fortsättningsvis ska jag nog hålla mig till mina 6-7 km istället ;))

Jag taktade på 6,7-6,8km/h första 7 km (förutom vid 3 km där jag fick stå vid rödlyse ett bra tag, och vid 6 km där jag höll på o vela om jag skulle in mot söderby eller vända tillbaka eller gå bilvägen mot vegabaren), men efter 7 km gick det inte längre. Kroppen var för tung så då sänktes farten till 6,3-6,4 km/h men det känns bra ändå ;))

Idag gjorde vi typ ingenting på förmiddag, bara slappa (när Nevill träna ;))

Men på eftermiddagen körde Nevill över mig och barnen till Johanna och barnen.

James och Leo spelade Skylanders och Caroline och Maja lekte för fullt. Även jag och Johanna fick leka doktor med tjejerna ett tag ;))

Emilia var med lite överallt, och hoppade även studsmatta ;)

Och jag och Johanna fick möjlighet att umgås också.

En mysig eftermiddag helt enkelt ;)
Tyvärr tog jag inga bilder så ni får klara er utan det.

Däremot kan ni få en bild på dagens middag som var riktigt god ;))

 Skrev ju i söndags att vi fått ett vitrinskåp av Belinda och Adde. Nu är det iordning gjort och sååå fint   

Tack så jättemycket syster och Adde   

 Idag fick jag äntligen träffa syster Fia, Mike och min systerson Simon. Vi räknade ut att det var 8 år sedan vi träffades senast   , det är ju inte klokt (då var Emilia nästan 4 och Simon 6, och nu är de nästan 12 resp 14, för det är ju på barnen man märker att åren gått ju   )

Emilia hade bakat citronmuffins och chokladbollar som var riktigt goda    och så självklart kaffe till det  (vatten och saft till barnen   )

Det tog inte lång tid innan Caroline hade charmat in sig ordentligt, och speciellt för Mike   
Det började med att hon skulle sitta bredvid honom (väldigt nära   ) och slutade med att hon skulle sitta i knä    

Men även grabbarna (Simon och hans kompis Simon) lyckades hon charma till att leka med henne, och syster yster hade skoj med att spela lite fingerfotboll med henne   )

Men grabbarna fick även slappa lite framför James tv-spelande   

Och bror kom över en stund oxå och sa hej. Syns att de är syskon va? Lika sammanbitna   

Hela fina familjen   

Och jag höll på att glömma, jag fick en jättefin blomma (som jag nu verkligen måste se till att hålla vid liv   )

Och barnen fick fina presenter.

Caroline fick rosa bubbelsvärd, snacka om lycka (bubblor och rosa)   

Och James fick fingerfotbollspel (kunde inte heller blivit bättre)   

Och Emilia fick en skithäftig sak, nämligen ett halsband med en önskepärla.   

Och det häftiga med denna var just att pärlan låg i en mussla, i vatten (eller det stank rengöringssprit), i en konservburk.
Så först skulle hon önska sig en grej.
Sen skulle hon öppna konservburken.
Sen öppna själva musslan, och här fick vi problem. Vi fick kämpa med kniv o grejer tills Fia äntligen lyckades bända upp den och sen tog Emilia över och öppnade upp den (sen att vi upptäckte efteråt att de skickat med något redskap för att öppna upp den, men då var det för sent   ).
Jättefin cremefärgad pärla var det (som för övrigt betyder "sucess"), som man satte i halsbandet som följde med (som var riktigt fint).
Den var verkligen som gjord för Emilia   

Så mysig eftermiddag   

Tack så jättemycket syster för idag