Nu har hela 23 veckor gått. Detta innebär att det bara är 17 veckor kvar (119 dagar). Tiden bara rusar iväg. Här kommer lite om utvecklingen i denna vecka;

Bebisen väger nu strax över ett halvt kilo och är nästan 30 cm lång från hjässa till häl. Hörseln är välutvecklad och den kan höra din röst (som under vatten), dina hjärtslag och de mullrande, gurglande och kurrande ljud din mage och tarm gör. Höga ljud som bebisen ofta hör inne i livmodern, t ex hundskall eller dammsugaren, kommer förmodligen inte att låta otäcka efter födseln.

Många studier pekar på att bebisar i magen ofta gillar klassisk musik – av någon anledning särskilt Vivaldi. Pröva att spela Quattro Staggione och se om bebisen reagerar. Lugnar den ner sig när musiken är långsam och blir livligare när den är snabbare? Vem vet, du kanske bär på en blivande dirigent!

Din bebis hörsel fortsätter att utvecklas och lungorna håller på att förbereda sig inför livet utanför. Den sväljer fostervatten, men kommer förmodligen inte att bajsa förrän den är född.

Om bebisen föddes nu så skulle den ha en liten chans att klara sig (ca 16%), förutsatt att den får rätt vård. I detta stadium spelar varje dag i livmodern roll. Om bebisen föds nästa vecka, vid 24 veckor, skulle överlevnadschansen öka till 44%.

Så här stor är man nu då;

Japp det stämmer. Nu är man gravid igen.

Den 25 augusti 2009 testade vi plus. Vilken lycka att få bära på ett litet liv igen.

Jag ska få en liten bäbis till. Kan man vara annat än lycklig. 

Jag kommer att vara 3 barns mor innan jag fyller 30....häftigt.

Vi kunde inte hålla det hemligt för barnen speciellt länge, då jag genast började må riktigt illa.

Första veckorna fick jag knappt behålla något, nu får jag i alla fall behålla en del. Men illamåendet håller i sig hela tiden och det och tröttheten börjar ta över mitt liv. Det tycker jag inte om. Men det vänder väl.

Den 28 augusti berättade vi i alla fall för barnen. Det var nog en overkligt känsla för de.

James förstod nog inte riktigt vad vi menade, medans Emilia började klappa på magen direkt ;-) Stumpan. 

Det blir mer verkligt när magen börjar växa. Sen tänkte jag faktiskt leta efter min bok där man ser fostret från vecka till vecka, eller gå och låna nån liknande bok på bibblan. Det kan bli kul att visa barnen, och framförallt Emilia som är så stor.
Deras spontana reaktion var i alla fall glädje, och James vill ha en lillebror och Emilia en lillasyster, så
någon av de får i alla fall sin vilja igenom ;-)

Nu har vi även gått ut med det till familjen och på FB, så nu är det "out in the open". Visst jag är bara i vecka 10, men jag orkar inte smyga med det längre. Inte när man mår så här dåligt.

Vikten nu då. Den måste jag ju följa nu när jag gick ner så mycket innan jag blev gravid.

Den 20 augusti vägde jag 71,4 kg

Den 28 augusti hade jag gått upp till 73,1

och idag väger jag 74,8

Vill ju inte gå upp för mycket....men nä tänker inte banta när jag är gravid.

I morgon ska jag i alla fall på inskrivning på MVC. Det känns bra.

Känns lite mer verkligt då.

Hoppas bara detta illamående och trötthet ger med sig snart så man kan börja njuta av att vara gravid =D

Jag har även två underbara vänner som är gravida. Den ena ska ha i februari och den andra i mars. Sen kommer jag i april/maj. Då har man någon att umgås med även under mammaledigheten. Det ska bli skoj ;-)

Nä nu ska jag försöka få i mig lite mat innan jag börjar må allt för illa ;-)